När ett spelbolag betalar ut en bonus som visar sig vara felaktig, eller när en spelare har fått dubbla bonusar på grund av ett tekniskt fel, är det lätt att tro att bolaget bara kan kräva tillbaka pengarna. Så fungerar det sällan i praktiken. Svensk rätt har ingen särskild lag som reglerar felaktiga bonusutbetalningar, men allmänna avtalsrättsliga principer om misstag spelar in. Det gör att operatören har en brant uppförsbacke, särskilt vid små belopp. Här går vi igenom varför, med avtalslagen 32 § som nav.
Avtalslagen 32 § styr när ett misstag kan åberopas
Grundregeln i svensk avtalsrätt är att ett löfte som har lämnats står fast. Den som har utfäst något får bära risken för att det blev fel. Undantaget finns i 32 § avtalslagen, som handlar om misstag vid avgivande av en viljeförklaring. Paragrafen säger i korthet att den som har avgett en viljeförklaring på grund av ett misstag inte är bunden av den, om motparten insåg eller borde ha insett misstaget. Det finns också en andra krok: om misstaget berodde på att den som avgav förklaringen skrev fel, läste fel eller gjorde någon annan liknande fadäs, gäller förklaringen ändå om motparten var i god tro.
Översatt till bonusvärlden: ett spelbolag som har krediterat en bonus felaktigt kan i teorin åberopa misstag. Men bolaget måste då visa att felet var uppenbart för spelaren, alltså att spelaren borde ha förstått att bonusen inte var korrekt. Det är en hög tröskel. En spelare som loggar in och ser en bonus på kontot har normalt ingen anledning att ifrågasätta den. Bolagets interna processer, dess kampanjmotor och dess villkor är inte spelarens ansvar att granska i detalj.
Notera att 32 § inte ger bolaget en generell ångerrätt. Det är inte fråga om att bolaget “ångrar” en bonus. Det är fråga om att viljeförklaringen aldrig skulle ha lämnats på det sättet. Bevisbördan ligger tungt på den som påstår misstaget, och domstolar och konsumentvägledningar har genom åren varit restriktiva med att godta den typen av invändningar när motparten är en vanlig konsument.
Uppenbarhetskravet är svårare än det låter
Vad innebär då “uppenbart”? Det handlar inte om att felet är uppenbart för bolaget internt. Det handlar om att det objektivt sett framstår som tydligt för en normalt aktsam spelare att något är fel. Ett typexempel: en spelare som får en bonus på 500 000 kronor när kampanjen utlovade 500 kronor. Där är det rimligt att anse att spelaren borde ha reagerat. Men ju mindre beloppet är, desto svagare blir bolagets argument. En bonus på 200 kronor i stället för 100 kronor är knappast något en spelare förväntas ifrågasätta.
Det finns en praktisk dimension också. Spelbolag skickar dagligen ut erbjudanden, gratissnurr, insättningsbonusar och lojalitetsbelöningar i ett tempo som gör det svårt för spelaren att hålla reda på exakt vilken summa som gäller. När bolaget självt har byggt ett system där bonusar dimper ner i inkorgen och på kontot utan närmare förklaring, blir det svårt att hävda att spelaren borde ha förstått att just den här bonusen var felaktig. Bolaget har skapat förvirringen, och får i regel bära den.
Spelbolagens egna villkor räcker inte som argument
Många operatörer har skrivit in klausuler i sina användarvillkor om att felaktigt utbetalda bonusar får återkrävas och att bolaget har rätt att korrigera saldon. Det låter bra på papperet, men villkor är inte lag. Ett villkor som ger bolaget ensidig rätt att kräva tillbaka pengar utan att visa att felet var uppenbart kan i praktiken vara verkningslöst, eftersom det strider mot de tvingande principer som 32 § bygger på. Villkor får inte heller tolkas så att de kringgår konsumentskyddet.
Det finns en annan vinkel: penningtvättslagstiftningen. Operatörer är skyldiga att ha rutiner för att upptäcka ovanliga transaktioner, och en felaktig bonusutbetalning kan i teorin falla inom det. Men det ger inte bolaget en fri rätt att återkräva bonusen från spelaren. Det ger bolaget en skyldighet att utreda och, i förekommande fall, rapportera. Att blanda ihop penningtvätt med bonusåterkrav är en vanlig sammanblandning som inte håller juridiskt.
En annan faktor är att många av de bolag som riktar sig mot svenska spelare inte har svensk licens. Asino, som drivs av Hollycorn N.V., är ett exempel. Hollycorn N.V. är registrerat hos Antillephone på Curaçao, och Asino saknar svensk licens från Spelinspektionen, vilket framgår av https://asino-se.com/utan-svensk-licens/. Bolaget är inte heller anslutet till Spelpaus. Det innebär att tvister om bonusar inte kan prövas av Spelinspektionen på samma sätt som hos en licensierad operatör. Spelaren står då i praktiken utan den tillsynsväg som annars hade varit den snabbaste. Det gör att bolagets egna villkor och allmänna avtalsrättsliga principer blir avgörande.
Skattefrihet och gränsdragning mot svensk spellag
Spelvinster hos utländska operatörer är i regel skattefria i Sverige, oavsett om operatören har svensk licens eller inte. Det är en separat fråga från bonusåterkrav, men den påverkar incitamenten. En spelare som har fått en bonus och vunnit på den kan inte krävas på skatt för vinsten, och bolaget kan inte använda skatteskäl som grund för att återkräva bonusen. Skattefriheten hänger samman med att vinsten inte ses som inkomst av tjänst, utan som en kapitalvinst som faller utanför beskattning.
Spellagen gäller sedan 1 januari 2019 och ställer krav på licenshavare. Licenshavare måste vara anslutna till Spelpaus, följa bonusregler och respektera insättnings- och förlustgränser. Men spellagen reglerar inte förhållandet mellan en utländsk operatör utan svensk licens och en svensk spelare. Där finns ingen särskild bonusreglering. Det är just därför de allmänna avtalsrättsliga principerna blir så viktiga. De fungerar som en slags minimistandard även när den särskilda spellagstiftningen inte är tillämplig.
Förordning 2020:495 är ett exempel på hur detaljerad den svenska regleringen har blivit för licenshavare. Den innehåller bestämmelser om bland annat bonusar och marknadsföring. Men den gäller bara för den som har svensk licens. Asino listar Sverige som begränsat land i användarvillkoren, vilket innebär att bolaget formellt sett inte riktar sig till svenska spelare, även om svenska spelare i praktiken kan registrera sig. Den gråzonen gör att svenska myndigheter har begränsade möjligheter att ingripa, och att spelaren får förlita sig på allmän avtalsrätt om en bonus tvist uppstår.
Bonusgränsen och vad som faktiskt gäller vid små belopp
Bonusgränsen på 100 kronor togs bort 15 november 2021. Innan dess fanns ett tak för hur stor bonus en licensierad operatör fick erbjuda vid första speltillfället. Borttagandet innebar att licensierade bolag kunde erbjuda större bonusar igen, men fortfarande inom ramen för spellagens regler om bonusregler, insättningsgränser och förlustgränser. För utländska operatörer utan svensk licens har gränsen aldrig gällt. Där sätts villkoren av bolaget självt, och det är just därför tvister om felaktiga bonusar ofta uppstår hos den typen av operatör.
Vid små belopp är bolagets möjlighet att kräva tillbaka bonusen mycket begränsad. Anta att en spelare har fått 150 kronor i bonus i stället för 100. Bolaget skulle då behöva visa att spelaren borde ha insett att just 150 kronor var fel. Det är svårt. Spelaren har ingen insyn i kampanjmotorn, ingen tillgång till bolagets interna loggar och ingen skyldighet att dubbelkolla varje bonus. Bolaget har dessutom ofta svårt att visa att felet inte var en del av en löpande kampanj eller en riktad belöning. Beviskravet blir i praktiken omöjligt att uppfylla.
Vid stora belopp är bilden annorlunda. Om en spelare får en bonus på 50 000 kronor när kampanjen gällde 500 kronor, finns det ett starkare argument för att spelaren borde ha reagerat. Men även då måste bolaget visa att felet var uppenbart och att spelaren var i ond tro. Det räcker inte att bolaget självt tycker att det var fel. Bolaget måste också agera skyndsamt. Om det dröjer månader innan återkravet kommer, försvagas argumentet ytterligare. Passivitet från bolagets sida kan i sig tolkas som att bolaget accepterade bonusen.
En viktig detalj är att bolaget inte kan kräva tillbaka pengar som spelaren redan har spelat bort. Om bonusen har omsatts enligt villkoren och spelaren har förlorat, finns inget att återkräva. Återkravet kan då i stället riktas mot spelarens insatta medel, vilket är ännu svårare att motivera. Bolaget kan inte heller kräva ränta eller dröjsmålsavgift om det inte finns stöd i villkoren, och sådana villkor är i sin tur svåra att upprätthålla om de strider mot 32 §.
Spelansvar är en annan aspekt. Licenshavare måste följa regler om insättningsgränser och förlustgränser, och de måste erbjuda verktyg för att hantera sitt spelande. Utländska operatörer utan svensk licens omfattas inte av dessa krav. Det innebär att en spelare som får en felaktig bonus hos en sådan operatör inte har samma skyddsnät. Spelaren kan inte vända sig till Spelinspektionen, och Spelpaus gäller inte. Det gör att det blir extra viktigt att förstå de avtalsrättsliga principerna, eftersom de är det enda som står mellan spelaren och ett återkrav.
Libergos Limited driver sajten tillsammans med Hollycorn N.V., och det är värt att notera att bolagsstrukturen kan påverka vem som faktiskt är motpart i en tvist. Om villkoren hänvisar till ett bolag på Cypern eller Curaçao, måste spelaren förhålla sig till det bolaget. Det kan göra det svårare att driva en tvist, men det ändrar inte de underliggande avtalsrättsliga principerna. 32 § avtalslagen gäller oavsett var bolaget har sitt säte, så länge svensk rätt är tillämplig enligt villkoren.
Det finns också en praktisk aspekt kring hur bolag hanterar felaktiga bonusar internt. Många operatörer har automatiska system som flaggar avvikelser, men de har sällan rutiner för att faktiskt kräva tillbaka små belopp. Det beror inte på välvilja, utan på att det helt enkelt inte är lönsamt. Kostnaden för att utreda och driva ett ärende överstiger ofta beloppet. Det gör att små felaktiga bonusar i praktiken sällan leder till återkrav, även om bolaget formellt sett skulle kunna hävda sin rätt. Vid större belopp är incitamentet större, men då är också beviskravet högre.
För dig som spelare är slutsatsen enkel: behåll lugnet om ett bolag hör av sig om en felaktig bonus. Be bolaget precisera vilket fel det rör sig om, vilket belopp det gäller och vilken bestämmelse i villkoren som åberopas. Hänvisa till att 32 § avtalslagen kräver att felet var uppenbart och att du borde ha insett det. Vid små belopp har bolaget i praktiken mycket svårt att bevisa detta. Vid stora belopp, kontakta gärna konsumentvägledning. Och kom ihåg: att spela hos en operatör utan svensk licens innebär att du avstår från Spelinspektionens tillsyn och Spelpaus. Det är ett medvetet val som påverkar vilket skydd du har om en bonus tvist uppstår.
